Det är kul det här, med livet menar jag.
Vaknade imorse och kände mig på något udda vis okej med allt.
Det är okej. Jag är okej.
Pojkarna är hos sin Pappa denna helg. Dom skulle träffa farmor och det vet jag att pojkarna har längtat efter.
Jag ska ta tillfället i akt att tänka på mig själv de helger mina små grodor är iväg.
Många säger att det är på tiden, men jag säger att det har väl behövts lite tid att få upp sina ögon.
Igår hände det något som gjorde att jag först blev jätteledsen, men som sedan var det som fick mig att pusta ut, en bekräftelse på att det inte bara varit något som suttit i huvudet på mig.
Jag gick hela dagen och väntade på ett svar, men som jag aldrig fick. Och detta gjorde att jag äntligen kunde se, det alla så tydligt har sett, men inte jag.
Nu får man ta dagarna lite som dom kommer. Rent känslomässigt kan ju livet vara en berg och dalbana och det är inget konstigt med det. Man får bara försöka hitta sina egna sätt att handskas med saker och ting.
Nu ska jag strax hålla kväll. Det har varit en lång dag. Och Imorgon så kommer mina killar hem och då ska det bli kramkalas!
Hoppas att alla får en underbar helg.
Och nästa vecka, ja då kommer ju äntligen solen :-)
Johanna
